Vänskap??

Tänk vad skönt å underbart det är med vänner...vad skulle man göra utan vänner, utan nån att prata med å få prata av sig med..jag har en bunt sånna underbara<3 mitt hjärta, min familj å mina vänner är mitt liv..sen så finns det mindre bra vänner..dom där som har försvunnit mer eller minder helt ut ur ens liv..dom som snackar skit ändå om dom inte vet ett skit om ens liv..dom som stör sig på sånt dom inte har med å göra å som omedvetet tatt min energi en gång i tiden, jaaa, en gång i tiden innan man blev gravid:-D
Jag är stolt över mig själv, att jag står för vad jag sagt å gjort, att jag varit så ärlig i mina åsikter, jag är stolt över mig själv att jag inte gått bakom ryggen på någon å sen inte kunnat stå för detta..jag är stolt över mig att jag inte snackar skit å sen spelar ett litet spel i sidan av..jag är stolt över mig själv helt enkelt:-D
Sen så finns det dom som inte kan ha flera vänner samtidigt, dom som måste ha en "trygghet" en "favorit" dom som inte kan ha egna åsikter å egna tankar,vågar inte, rädd att mista sin "trygghet", dom som inte kan vara vän med en som "tryggheten" inte är vän..helt plötsligt slutar höra av sig..plötsligt är ovän med dom som "tryggheten" inte är vän med. Visst kan barn å tonåringar betee sig såhär, men vuxna??..Har man inte växt ifrån detta i denna ålder??
Jag förstår inte..jag gör verkligen inte det..är vi inte vuxna??...Nee..inte alla tyvärr;-)
Det viktigaste är att man är ärlig och står för sina åsikter och handlingar.